Julens ängel

Människorna i min pjäs är både alldeles vanliga och lite underliga ibland. Men allra underligast är nog ”Julens ängel” – en karaktär som tillbringar större delen av pjäsen med att stå gömd bakom folks gardiner och bara våga sig fram när alla sover.

När det är tyst och lugnt provar han badrumsvågen eller rotar lite ibland övergivna saker i soporna.
Han finns med som en blinkning till de mycket mäktigare änglarna och tomtarna i Strindbergs pjäs Svarta Handsken. När jag först skrev mitt manus var det meningen att det skulle framföras efter den pjäsen, och jag tänkte mig att min julängel skulle vara mycket mer osäker och trevande. I Strindbergs pjäs styrde och ställde de religiösa figurerna i folks liv och skrämde dom till rätt moral. I min pjäs så längtar julängeln efter kärlek men vet inte hur han ska våga träda fram och visa sig ens.

Någon har föreslagit mig att ta bort honom helt. Men jag är lite kär i honom. Just nu tänker jag mig att han spelas av en tonårig kille. Med riktiga rejäla vingar som gärna hamnar på sned.