Underbart

Strax före sju i går kväll stod jag i köket och hällde i lite mer vatten i soppan, en desperat åtgärd jag vet.

Men telefonen ringde hela tiden med folk som ville ha koden och hitta vägen och så. Jag blev lite nervös för att jag hade gjort för lite. Men allt var som det skulle. Soppan blev god. Stolarna räckte nästan. Och mitt vardagsrum var fullt av människor som läste min pjäs för mig. Mitt på golvet låg mina söner på kuddar. Vi läste. Jag sken som solen. Och sen pratade vi om karaktärerna. Alla begrep sig på Torsten. Somliga förstod sig på Lars. Alla var överens om att Margareta var den enda som kändes riktigt avslutad. Hon packar ju en väska och reser ifrån sin Torsten på jul. Men de andra, dom som stannar kvar i huset. Vad händer egentligen med dom?
Och Julens ängel som vi pratade mest om. Honom skriver jag om i morgon.