Vad har vi gjort?

I måndags morse började jag på ett nytt uppdrag, jag ska skriva en barnpjäs till en grupp som har replokaler här i Bagis. Så det är först nu när helgen ger mig timmar över och det har blivit söndag som jag tänker efter. Försöker hålla kvar känslan. Men också släppa den lös. Vad betyder det egentligen att göra Bagisgrillen som pepparkakshus? Är det "bara" en rolig lek. Eller är det mer än så?

Jag har fastnat för vad Jorun skrev i sin krönika: Jag tänkte avsluta den här texten med prinsesstårtan i centrum, ingen som inte bor här fattar den. En tårta? Med en utslängd ros? Men alla som bor här vet vad det är, man kan säga att det är vår egen hemlighet. Rosen, med de olika världsdelarna är alla de olika människor som bor här med våra olika erfarenheter och tårtan är det som kopplar oss samman.

Det finns kanske en slags lokalpatriotism som inte har nånting med nationalism att göra. Som inte handlar om att stänga ute dom som inte fattar, eller inte bor här, utan som handlar mer om att vi som bor här tar oss tid och kraft att se oss själva och vår lilla plats, se den och berätta om den på våra egna villkor?

Och då är det inte viktigt att framställa Bagis som perfekt eller problemfritt. Då borde all möjlig mänsklig sorg och skräck och kärlek och glädje blandas i den berättelsen.