BOPLATSEN

Traditioner kan ju som bekant både väcka lust och olust. För en del är det bara krav, trams och vansinne. Andra rullar in sig i någon slags härlig värme som igenkännandet skänker. Njuter av att göra samma sak som förra året, plocka fram julpyntet och minnas hur det var. Förra året, året då första barnet kom och kanske ända bort till den egna barndomens glimrande jular. Och några känner sig utanför, annorlunda eller oändligt ensamma när traditionen knackar på och brer ut sig överallt. Eller har andra traditioner som är lika viktiga men inte rött juliga. Vissa av oss är anti allt sånt här. Och det kan också vara en slags tradition.

Jag vet inte riktigt vem jag är i allt detta. Jag minns både de skimrande jularna och klumpen i magen när vi väntade på pappa som inte kom i tid till maten. Jag är både anti och omfamnande. Jag känner mig både glad och tillsammans och på en och samma gång ensam och annorlunda. Men jag har svårt att tänka mig ett liv utan traditioner. Man gör en sak och så gör man det en gång till och så har man en gemenskap, ett slags tillsammansminne. Och man har blandat in sina gamla saker i någon annans gamla saker som nu blir våra saker. Och det ska man inte glömma bort. Att man kan flika in något nytt i en gammal tradition. Man kan blanda lite hur som helst egentligen, pröva sig fram helt enkelt. Det är så traditioner fungerar också.

Idag ska jag göra något som numer kan kallas för en tradition i min familj. Vi ska köpa årets julgran. Den behöver inte vara vackrast och tätast men den ska köpas på Lagaplan i Bagarmossen. Den ska helst dras hem på pulka genom snön och den ska tas in och kläs dagen före julafton. Och när det kommer till beklädnad är reglerna enkla, allt nytt är tillåtet men inget från förra året får tas bort.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Några lediga dagar innan vi lämnar Bagarmossen och beger oss ut till skärgården prövar vi lite av vad Nackareservatet har att erbjuda sommarlovslediga barn och föräldrar. Och utbudet känns snudd på oändligt. Först tar vi en utflykt till Söderbysjön där några vänner redan är. Det är nära och lätt att ta sig dit med fötter, cykel eller barnvagn. Och det är ju så fint där och mysigt på något sätt. Men jisses vad där är fågelbajs! Jag och min yngste son håller oss på filten hela tiden. Kunde man verkligen inte ge några ungdomar sommarjobbet att kratta bort fågelbajset.

Nästa utflykt prövar vi att ta oss till Hellasgården och Källtorpssjön med cykel. 7-åringen tycker det är spännande att cykla och 4-åringen trivs i cykelkärran. Vi tar matpauser och andra pauser när benen är trötta. Efter några långa backar är vi äntligen framme. Runt Källtorpssjön kan man bada från klippor och stränder på många platser. Vi testar badplatsen vid Hellasgården. Den är full av folk men det känns ändå som ett schysst badalternativ. För riktigt små barn är kanske nackdelen att det snabbt blir djupt men mina något större gillar badplatsen. De försöker fånga små aborrar och hoppar mellan stenar strand och vatten. Innan vi cyklar hemåt äter vi på restaurangen och jag tror vi alla är nöjda med utbudet förutom att 2 pannkakor känns lite i minsta laget för en hungrig 7-åring. På hemfärden lär vi oss att en skiftnyckel ska tas med på längre cykelturer i naturen. Vi har ingen såklart och när 7-åringens styre lossnar så blir det lite besvärligt. Med lite nödlösningar kommer vi till parkeringen till Söderbysjöns golfklubb. Barnens far kommer till undsättning och vi kan cykla sista biten hem.

Annat vi vill men inte hunnit prova i sommar är cykelturer till Strålsjön och Sandasjön, vandra en bit på Sörmlandsleden och hyra kanot vid Söderbysjön.

Nu tar vi vårt pick och pack och flyttar ut i skärgården ett tag men i Augusti hoppas vi hinna med lite till i Nackareservatet. Det känns verkligen som om man bor granne med vildmarken här.

Annika Fundin skrev förra sommaren om roliga saker som man kan hitta på i sin krönika Kvar i Bagis.

Så här fin blev den, HEMMA - mosaiken med bilder från olika hem i Bagarmossen. Den finns på väggen i kyrksalen i Bagarmossens kyrka på Lagaplan. Missa inte chansen att gå in där och se den när du är i Centrum. Den kommer att sitta där tom den 12 maj.

Sen hoppas jag att jag hittar en ny plats för mosaiken där jag kan sätt upp den ett tag och jag tänker också att den ska få växa lite för varje nytt ställe den hamnar på.

Jag har tänkt på vårdcentralen här i Bagarmossen som ett ställa att ställa ut den på. Har ni några bra idéer på andra platser?

att hemkänslan får oss att ta form, att veckla ut oss och att bli till. Jag har pratat med Yvonne (som också jobbar med hemsidan och pepparkakshusprojektet) och det började med att vi tittade på bilder från hennes lantställe. Bilder som hennes sambo tagit. Men så såg vi dom andra bilderna, de som hennes morfar tagit. Det kändes helt klockrent på något sätt. Alla berättelser och minnen hon hade därifrån som bara bubblade ut. Och lantstället var verkligen inte bara ett lantställe längre, det var så mycket mer. Det måste vara hemkänsla. (Yvonnes hemkänsla ingår i vår utställning)

Min sambo och jag och våra barn åker titt som tätt till landet. Min sambo har varit där sedan han föddes. Det var hans mamma och pappa som byggde huset på tomten på ön. Och mormor och morfar hjälpte till. Och det är samma sak där. Han tar form och blir till. Om och om och om igen. Så är det att vara hemma tänker jag.

Vi har inte alla i oss de där platserna med det där alldeles speciella sammanhanget. Jag är en av dom som inte har det. Men också jag hittar något och tar form. Också jag hittar en punkt där jag kan säga
-Jaha, där är jag