Det är fem år sen nu.

Fem år sen som jag kom till Bagarmossen. Jag visste inte mycket om Bagarmossen egentligen, ändå gillade jag tanken på att bo här.

Jag var på fest och minns att det kändes bra att säga att jag skulle flytta till Bagarmossen. Som om orden föll sig bra i min mun. Ändå var Bagarmossen verkligen inte vårt första val, knappast det andra eller tredje heller. Jag drömde mer om Midsommarkransen men allra mest drömde jag om att slippa Nynäshamn. Jag minns det nästan som om vi flydde hals över huvud och vi ville därifrån och närmare stan. I Bagarmossen hade vi råd och vi hade nog lite tur också. Snart skulle det bli dyrt även i Bagarmossen men då bodde vi redan här och åren i Nynäshamn var historia.

När jag nu ser på bilder på vårat hus där i Nynäshamn, då känns minnet nästan mysigt. Jag vet fortfarande inte hur det kom sig att vi en gång bestämde oss för att bo där. Det var rätt ensamma år minns jag och jag saknade Malmö så det nästan gjorde ont ibland. Men det var också då jag fick mitt första barn. I det röda pyttelilla radhuset i Nynäshamn. Och vi gick till havet han och jag och allt var väldigt vackert också.

Och så kom vi då till Bagarmossen, stadsdelen med namnet som jag tyckte om att säga. På torget fanns ett pyttelitet grönsaksstånd och jag tyckte det var som på Möllevångstorget lite grand. Jag blev glad och kände mig plötsligt lite mera hemma i Bagarmossen som fortfarande är platsen där jag bor.