Ett pepparkakshus - del 2

Högst upp på husets tak sätter jag den lilla lilla stugan. Pyntar med kristyr, nonstop och bomull såsom vi brukar göra med våra pepparkakshus. Kanske är det min dröm om det goda hemmet. För jag har en sån dröm och ibland känns det så banalt. Jag vet ju att det är precis vad IKEA och alla andra vill att jag ska göra. Drömma den där drömmen och inbilla mig att det skulle vara viktigt.

I sovrummet längs den ena väggen står tavlor på rad, tavlor som ska hänga på våra väggar. Och ramar, tomma ramar som vi köpt på IKEA. Som vi ska fylla med bilder på barnen. Bilder som aldrig lämnat datorn. Det blir liksom aldrig av att sätta upp de där tavlorna. De har stått där i fem år nu. De samlar damm och vi svär över dem när vi dammsuger. I källaren ligger stora vardagsrumsmattan som ska till kemtvätten. Den åkte ner för ett par år sedan när den blev alltför smutsig för att kunna ligga kvar.

Oftast glömmer bort allt det där, vi ser inte att golven och väggarna ekar tomma. Men då och då ser vi och nån slags panik utbryter inom oss. Herregud tänker vi, vi bor inte ens i ett riktigt hem. Vi bor i ett enda stort provisorium. Och plötsligt känns det som om vi inte har ett riktigt liv, att inte ha ett tillrättalagt hem blir ett slags misslyckande.

Men det blir söndag och solen tittar fram. Snön gnistrar och vi spänner på skidorna. En bästa kompis tar vi med på färden. Förbi Brotorp och ut på isen.
- Jag vill åka skidor alla dagar nu mamma
- Vi blir aldrig trötta, vi kan åka hur långt som helst
Tre barn och en mamma åker skidor. En pappa drar en pulka och prövar ett knä.

Tavlor och mattor orkar vi inte tänka på nu, paniken har farit sin kos. Jag drömmer fortfarande drömmen om mitt hem som ska bli en gång, men åka skidor är härligare.

Hur ser det ut hemma hos er andra i Bagarmossen och hur ser era HEMMA-drömmar ut?