I Bagarmossen är man granne med vildmarken

Några lediga dagar innan vi lämnar Bagarmossen och beger oss ut till skärgården prövar vi lite av vad Nackareservatet har att erbjuda sommarlovslediga barn och föräldrar. Och utbudet känns snudd på oändligt. Först tar vi en utflykt till Söderbysjön där några vänner redan är. Det är nära och lätt att ta sig dit med fötter, cykel eller barnvagn. Och det är ju så fint där och mysigt på något sätt. Men jisses vad där är fågelbajs! Jag och min yngste son håller oss på filten hela tiden. Kunde man verkligen inte ge några ungdomar sommarjobbet att kratta bort fågelbajset.

Nästa utflykt prövar vi att ta oss till Hellasgården och Källtorpssjön med cykel. 7-åringen tycker det är spännande att cykla och 4-åringen trivs i cykelkärran. Vi tar matpauser och andra pauser när benen är trötta. Efter några långa backar är vi äntligen framme. Runt Källtorpssjön kan man bada från klippor och stränder på många platser. Vi testar badplatsen vid Hellasgården. Den är full av folk men det känns ändå som ett schysst badalternativ. För riktigt små barn är kanske nackdelen att det snabbt blir djupt men mina något större gillar badplatsen. De försöker fånga små aborrar och hoppar mellan stenar strand och vatten. Innan vi cyklar hemåt äter vi på restaurangen och jag tror vi alla är nöjda med utbudet förutom att 2 pannkakor känns lite i minsta laget för en hungrig 7-åring. På hemfärden lär vi oss att en skiftnyckel ska tas med på längre cykelturer i naturen. Vi har ingen såklart och när 7-åringens styre lossnar så blir det lite besvärligt. Med lite nödlösningar kommer vi till parkeringen till Söderbysjöns golfklubb. Barnens far kommer till undsättning och vi kan cykla sista biten hem.

Annat vi vill men inte hunnit prova i sommar är cykelturer till Strålsjön och Sandasjön, vandra en bit på Sörmlandsleden och hyra kanot vid Söderbysjön.

Nu tar vi vårt pick och pack och flyttar ut i skärgården ett tag men i Augusti hoppas vi hinna med lite till i Nackareservatet. Det känns verkligen som om man bor granne med vildmarken här.

Annika Fundin skrev förra sommaren om roliga saker som man kan hitta på i sin krönika Kvar i Bagis.