Naturen och kulturen

Vad som verkligen överraskade mig var däremot svenskarnas kärlek till naturen, en kärlek som jag nu till min förvåning delar men som länge var obegripligare än allt annat. Som så många andra invandrare hade jag inte några särskilt positiva erfarenheter av naturen. Varför skulle man gå ut i skog och mark? Där finns ju bara ormar, spindlar och vargar. Kallt och blåsigt är det också och man måste ta på sig fula kläder!

Så skriver Yusra Moshtat i artikeln ett rum där alla kan mötas. Jag läser det samma dag som jag deltar i ett samtal kring hem och hemkänsla. Jag vill att alla ska ta med sig bilder nästa gång vi ses. Från sin hembygd, från sitt hem här och nu eller från en annan tid eller en annan plats.

Jag vill visa en bit av en slags hemkänsla som finns i mig och en bild jag visar är den här bilden. Ett tält i en somrig skärgårdsvik med solen som aldrig riktigt går ner. Naturen som sitter i ryggmärgen på mig och minnen och nutid som blandas. Mina barndomsminnen och mina barn. Mina flickfötter som skuttade från sten till sten i vattenbrynet. Min son som springer fram och tillbaka i sanden på stranden. Vild, naken och fri slänger han sig i den solvarma sanden och rullar runt.

En bit av mitt hem, min hembyggd och mitt land.