Skip to Content

HEMMA - ett fotografiskt projekt

HEMMA-mosaiken i kyrkan

Så här fin blev den, HEMMA - mosaiken med bilder från olika hem i Bagarmossen. Den finns på väggen i kyrksalen i Bagarmossens kyrka på Lagaplan. Missa inte chansen att gå in där och se den när du är i Centrum. Den kommer att sitta där tom den 12 maj.

Jag har försökt undersöka begreppet HEMMA under en tid nu och två trådar har jag följt. En har handlat om min egen hemkänsla och var mitt HEMMA ligger. Jag har inte lyckats hitta det än. I alla fall inte den där platsen, det där huset eller den där miljön. Kanske kommer det med tiden, kanske gör det inte det. När jag pratar med min sambo så har han det så glasklart på något sätt. Landstället, ön, huset, tomten och skärgården runtomkring. Jag har också en viss känsla för den naturen men det kan lika gärna vara en annan ö eller ett annat hus.

De senaste veckorna har jag tittat på bilder och pratat minnen och hemkänsla med några människor i Bagarmossen. Och den ena berättelsen efter den andra tar form. I ett kuvert ligger håret som en 4-åring klippte av sig 1958. På en bild sitter mormor, mamma och dotter framför torpet som de själva byggt. I en stad i södra Marocko finns livet och kvinnornas utflykter med barnen till bergen vid havet. I Djibouti är familjen stor och huset de bor i rymmer alla.

Norrlansbuss i Bagarmossen

För ett tag sedan skrev jag om bussen från Vittjåkk som stod parkerad på Stångåvägen i somras och höstas.

Igår fick jag ett mejl från Carina som minns den från Arvidsjaur under 70-talet och hon berättar det här.

Pappa och bror vid vattnet

Fixar en kanna med kaffe, rensar undan på bordet och tar fram en låda med fotografier. I ett kuvert hittar jag svartvita negativ. De är stora, för stora för negativhållaren i skannern men mitten av bilden kommer med. Det räcker.

En man med ett barn i sitt knä. Vinden i håret och armarna runt barnet. Jag tror det är i Stockholm och året kan vara 1958. Mannen är min pappa och barnet är min bror. Jag minns inte att jag någonsin har suttit i min pappas knä. Min äldsta son frågar ibland efter en morfar. Jag har ingen riktigt bra förklaring att ge och tänker att det borde jag kanske ha.

Jag och Isa vill gärna träffa Bagisbor och samtala om husen vi bor i och om hemkänslan. Därför sitter vi på biblioteket onsdagen 24 mars kl 13-15 och lördagen 17 april kl 11-14.

Till pepparkakshusets slututställning den 24 april söker jag med ljus och lykta efter bilder och berättelser på temat HEMMA.

  • HEMMA är bostaden vi bor i och allt som hör till den. Huset, trädgården, balkongen, sakerna eller detaljerna.
  • HEMMA kan vi också vara med vissa människor runtomkring oss som får oss att känna oss just hemma.
  • HEMMA kan vara en annan plats som vi längtar till. Kanske är det där vi fanns när vi var barn.
15 - Drömmen om det goda livet
En skidtur vid  på isen vid Brotorp - Vi blir aldrig trötta!

Högst upp på husets tak sätter jag den lilla lilla stugan. Pyntar med kristyr, nonstop och bomull såsom vi brukar göra med våra pepparkakshus. Kanske är det min dröm om det goda hemmet. För jag har en sån dröm och ibland känns det så banalt. Jag vet ju att det är precis vad IKEA och alla andra vill att jag ska göra. Drömma den där drömmen och inbilla mig att det skulle vara viktigt.

16 - Ett hus fyllt av mig

I December var det pepparkakshusutställning som var en del av projektet pepparkakshuset. Jag ville också baka ett hus. Men vilket hus skulle jag då göra?