att hemkänslan får oss att ta form, att veckla ut oss och att bli till. Jag har pratat med Yvonne (som också jobbar med hemsidan och pepparkakshusprojektet) och det började med att vi tittade på bilder från hennes lantställe. Bilder som hennes sambo tagit. Men så såg vi dom andra bilderna, de som hennes morfar tagit. Det kändes helt klockrent på något sätt. Alla berättelser och minnen hon hade därifrån som bara bubblade ut. Och lantstället var verkligen inte bara ett lantställe längre, det var så mycket mer. Det måste vara hemkänsla. (Yvonnes hemkänsla ingår i vår utställning)