Barndomsminne från Bagarmossen - Rustan Rydman

Jag är uppvuxen i Bagis under åren, 1956-78. Adress Svartågatan 80, gula höghuset strax intill parkleken Tråget. Bagis var ett nybyggarsamhälle. Bagis var mitt folkhem, rött hus med vita knutar. Ett stort mått av trygghet i Bagis även fast det fanns stora sociala problem: Mellanöl, hasch och sniffning.

Barn i varje trappuppgång, barn som lekte på gårdar, barn som lekte i Tråget. Gå på styltor, spela pingis, gunga, fotboll och skridskor vintertid.

Parkfröknar i blå förkläden som serverade saft och bullar och vintertid fick vi barn gå in i lokal som låg belägen strax intill fd Konsum, serverades varm mjölkchocklad. Ett kindergarten i positiv bemärkele.

Lilla centrum intill parkleken: Konsum, Flinks sybehör, Konditori, Metro, Damfrisering, Tobaksaffären, Skomakaren. Liv och rörelse. Mjölkflaskorna var av brunt glas.

Söndagar stillhet, Ett stort antal vuxna och barn tog med sig matsäck och vandrade i Nackareservatet. Stress pratade man ej om på det glada 60-talet, när alla ekonomiska kurvor pekade rakt upp och det var full sysselsättning.

Nackareservatet var mitt andrahem, kunde orientera mig till stor del utan karta och kompass, upptrampade stigar, läsa terrängen, populära utflyktsmål bland annat: Luffarstugan, Ulvsjön, Klisätra, Söderbysjön och Hellasgården.

Vi var ett gäng killar som ofta cyklade till Flaten för att bada. Hoppade från höga simtornet mellersta avsatsen. Köpa is-glass i kisoken.

Flyttade tillbaka som nygift och bodde på Stångåvägen 11-13 (?) och Bergrådsvägen 86-88(?) Jag bott närmare ett kvartssekel i Bagarmossen.

Jag har väldigt ljusa minnen från min hembygd. Besöker Bagis 4-5 gånger per år för att promenera runt och minnas, döpt till hembygdsterapi.

Tänker på Bagis minst en gång i veckan. Jag är stolt över att ha vuxit upp i Bagarmossen.

Varför är Stockholms förorter så lite skildrat i litteraturen?

Skriven av: Rustan Rydman, Södermalm