Fragment ur Flytten till Bagis

”Det var ju sjuttonde januari när jag kom hit och jag kommer ihåg att jag var yr, jag blev yr av det vita. Snön. Jag blev yr flera gånger, alltså jag hade svårt för det.. den vita färgen, alldeles för vitt. Så jag blev lite yr i början.”

”Visst sätter det sin prägel var man växer upp. Bagarmossen är ju en arbetarstadsdel, eller lägre tjänstemän som man sa på den tiden. Det är dom som format Bagis från början. För mig betyder det en viss lojalitet och solidaritet och det tycker jag finns i Bagarmossen. Det viktigaste är hur man förhåller sig, solidaritet och insikt om människors förutsättning. Det handlar om att varje människa får utveckla sina möjligheter, att man ger plats till varandra. Att det man gör ska vara för andra och inte bara för sig själv…”

- Cyklade du mycket som barn?
- Nej tyvärr.. jag har lärt mig cykla här.
- I sverige?
- Ja
- Hur var det , var det svårt?
- Det var svårt jag hade blåmärken i hela, båda benen, i hel.. alltså en hel sommar hade jag gått med långbyxor. För att jag hade blåmärken. Jag tyckte att har man.. om man är redan invandrare så kanske folk tror att man är misshandlad. (skrattar) och polisanmäler honom.

”Ja. Det är väl så. Alla våra minnen det är liksom.. det är inuti. Liksom. Det är det bagaget vi har. Det andliga och spirituella och sådär. Det är ju det som har liksom mest betydelse. Så det känns bara viktigt. Att har man sig själv så har man allt. Och resten kan man liksom bygga till.”

”Jag skaffa dagbarn. Men det märktes att Bagarmossen hade varit en mosse. För den lekpark som nu finns härute den fanns ju inte när vi flyttade in. Det var geggamoja som ungarna kunde gå ner sig i så jag ringde rätt så snart och sa att jag hört att det ska bli lekpark här utanför, är ni på gång med det innan det händer olyckor för barna? …Så jag blev parklekstant. Så länge det varade. Till parkleken var i full gång och min granne, som bodde ovanpå, tog över och var där år efter år efter år.

Ja, det var så himla enkelt för barnen, det var bara att släppa ut dom och ingen väg att gå över utan det vara bara att gå över nästa gård så var dom nere i lekparken. Och där var det ju riktiga små hus, lekstugor för dom att leka i, och dom fick tinga dom för varje dag. Det fanns alltid en vuxen som läste sagor och ordnade lekar med dom. Nu kan jag ju inte tänka mig att det skulle behövas på samma sätt för alla barn är ju faktiskt på dagis. …Men gården, gården, det var som en skolgård. Ja, jag tror att i min uppgång så var det 13 barn. Vi hade dörrarna öppna, låset intryckt och ungarna på gården.”

”Så det som händer i Bagarmossen vi läser i tidningarna. Vi ser aldrig. Vi hör aldrig. Då ringer jag och min granne till varandra. Vi jobbar i samma jobb också. Men har du hört? Det här hände i Byälvsvägen. Nej, har jag ingen aning om.. Vi läser i DN att det har hänt.. ja flera olika händelser. Med det här dödsskottet också och allt.”

”Nej. Jag liksom är ingen grubblare eller sådär. Utan jag sover. Liksom livet går på, drum drum drum. Framtiden är alltid, jag är alltid nyfiken på framtiden och liksom… eller jag har en inre övertygelse om att allting blir bara bättre. Det kan inte bli sämre.”