Intervjufragment 3

I: Händer det nån gång att du liksom tittar in genom folks fönster? Kanske i andra delar där du inte har varit barnvakt. Och liksom funderar över dom som bor där.

K: Mmm. Men jag har också tänkt på att det är väldigt sällan man ser folk i fönstrena. Jag vet inte om det bara är här. Men när man går omkring så tycker jag.. så undrar jag vars folk är. Eller man ser aldrig människorna.

I: Det lyser.. eller är det släkt mycket i fönstrena?

K: Nej men det är väl ofta tänt fast jag inte ser folk. Sen tycker jag ändå att det släcks ganska tidigt på kvällarna. Ja. Det brukar... Jag vet inte. På kvällarna så är det släckt överallt utom hemma hos oss.

I: Men om du tänker så här att dom här delarna.. du sa tidigare att du ville blanda lite mer i Bagarmossen så.. Där du inte själv bor.. skulle du vilja lära känna ungdomar mer som bor i dom områdena. Eller ha nån mer kontakt. Det kanske inte ens är ungdomar, det kanske är några helt andra människor du skulle vilja få bättre kontakt med också.

K: Alltså jag har till exempel sommarjobbat på byälvsgården, det är dagligverksamhet för förståndshandikappade i Bagarmossen.

I: Okej.

K: ..bakom Bagarmossens skola ungefär. Det var jättemysigt. Det var härligt.

I: På vilket sätt var det härligt?

K: Det var också en ny erfarenhet. Jag vet själv också att det lever ju mycket fördomar, överhuvudtaget, oavsett om det rör män och kvinnor eller svenskar och invandrare eller personer som är handikappade så är det så lätt att folk generaliserar. Och att umgås med förståndshandikappade varje dag i tre veckor var precis som att umgås med vilka som helst. För dom var helt olika varandra på samma sätt som vemsomhelst är.

I: Så dom var inte på ett sätt.

K: Nej verkligen inte. Så för att svara på frågan, det är klart att det skulle vara kul att lära känna nya människor och se hur andra lever, sånt är alltid kul tycker jag. Så då är väl det här projektet bra.

I: Vilka ljud brukar du höra från dina grannar?

K: Musik. Och spring i trappor. Ibland musik från stereo, ibland musik från grannar som spelar.

I: Hör du prat också, hör du vad folk säger?

K: Nej. Om nån höjer rösten. Om det är gräl.

I: Om det är gräl så hörs det.

K: En del, men det är inte särskilt ofta faktiskt.

I: Tänker du på det när du grälar själv..

K: Ja ibland.. men om man skriker så har man väl skäl för att skrika.

I: Hur är en riktigt bra vän?

K: Ja.. En riktigt bra vän ska vara en person som man känner att man kan göra det mesta tillsammans med. Nån man mår bra av att umgås med. Så det innefattar ju att man ska kunna lita på personen, och ha förtroende för honom eller henne och kunna prata om mycket, alltså kunna både skratta och skämta och prata om allvarligare saker….
…jag hade en fest nu i helgen för jag fyllde nitton tidigare i januari. Och då bjöd jag både folk från min gamla klass i bagarmossens skola och från min nya klasser, och från andra klasser som jag har lärt känna via kompisar, och folk från min teatergrupp. Och det var huller om buller och det var jättekul. Först var det lite uppdelat men så blandades det runt och folk hälsade på varandra. Och det var nittonhundratalstema… så att folk hade klätt ut sig det var allt från punkare till hippies till matroser.. tjugotalsmänniskor. Så det var… ja det var jättekul.

I: Nittonhundratalet är inte så stor del av ditt liv som av mitt liv. Jag har knappt vant mig vid att det inte är nittonhundratal.

K: Nej. Men jag är fortfarande väldigt intresserad av nittonhundratalet. Jag lyssnar mer på äldre musik till exempel.

I: Om man kunde säga så här att Bagarmossen har ett hjärta. Var skulle det hjärtat ligga nånstans då?

K: För Bagarmossen så är det väl alltså centrum. Platsen där det händer mest och där flest vistas. För mig så är det väl… dels tycker jag skogen.
Promenadstråken runt söderbysjön. Brotorpsstugan där man kan äta våfflor och dricka varm choklad på vintern. Och så kulturhuset, kulturskolans.. ja det blå huset. För att där har jag ägnat mycket tid, hela min barndom, med teater och bild och form, och musik.

I: Har det betytt nånting särskilt för dig som person att det huset har funnits där?

K: Jättemycket. Det har ju varit.. förutom hemma så är det ju där jag har varit mest. Från att jag var sex år. Sex, sju år var jag när jag började på vår teater. Sen har jag gått där sen dess. Och när man börjar i trean får man börja spela instrument och det har jag också gjort sen dess. Så det har betytt väldigt mycket för mig.

I: Musik och teater är viktiga för dig.

K: Ja det är roligt.

I: Blir du glad av det?

K: Ja annars hade jag inte hållt på med det så pass mycket som jag gör. Så är det väl liksom det som jag skulle säga är hjärtat i Bagis i alla fall för mig.