I HUVUDET PÅ EN LÖPSEDELSREDIGERARE?

Isa Schöier är pjäsförfattare och bor i Bagarmossen med två söner sen 2005.

Jag vet inte när det började. Kanske var det i vintras när cyklarna stod fastfrusna i evigheter och våren dröjde. Eller så har det pågått längre utan att jag har tänkt på det. Men i år när kylan och yrsnön har slagit till redan i november så står det helt klart. Vädret har blivit utländskt.

När jag var mindre och det snöade i Mesta i utkanten av Eskilstuna, då tänkte jag alltid att det var svensk snö. Eller jag tänkte väl inte ens så, jag bara lekte i den; snön. Och klädde på mig för att skydda mig från kylan. Ifrån den: kylan. Och när det regnat på mig här i livet har jag alltid tänkt att det var regn helt enkelt.

Men nu när det snöar och vi fryser här i Bagarmossen är det SIBIRISKA kallfronter och TYSKA KYLAN. Vi ska akta oss för saker som kommer FRÅN ISHAVET och förbereda oss på bästa sätt för att klara RYSSVINTERN. Och jag undrar i mitt stille sinne om det är så att redigerarna på kvällstidningarna har blivit främlingsfientliga eller vad som pågår? Allt ont kommer utifrån?

Själv blundar jag för alla löpsedlar som verkar tagna ur filmens värld och försöker tänka att vintern ändå ska bli överlevnadsbar, rotar fram täckbyxorna och försöker intressera nåt av barnen för en skidtur. Kokar lite inombords när jag tänker på hur det sparas på underhållet av våra järnvägar fastän vi alla vet att tåg är bättre för miljön än inrikesflyg. Gläder mig åt att inte vara fastfrusen på stambanan utan kunna ägna mig åt att kana mellan tårtan och Stångåvägen. Och försöker slänga mig ut när jag ser solen. Lyckas ibland. Och det finns inget vackrare än sol på snö. Tysk eller rysk eller svensk spelar faktiskt ingen roll. Det är snö helt enkelt. Undrar vad löpsedelsredigerarna tycker att solen har för nationalitet?