Till dig, Bagis

Andreas Lindholm kommer från den lilla byn Sjöbotten i Västerbotten, ett landskap han nu återvänder till efter sina år som församlingspedagog i Bagarmossen.

Efter två innehållsrika och spännande år är det dags för mig att gå vidare i livet. Jag har jobbat som församlingspedagog i hela Skarpnäcks församling, men haft mitt kontor och stora delar av mitt hjärta i Bagis.

Det jag slås av i Bagis när jag tittar ut över det lilla torget där kyrkan ligger från mitt skrivbord är alla människor. Jag vet att Bagarmossen är nån sorts häftig kvarleva från en period då man gav hus form på ett annat sätt än man gör idag, och jag inser att det finns en stor kulturell rikedom i bevarade 50-talshus och allt sånt där. Ändå är det människor som blir tydliga och byggnaderna inte lika intressanta när jag ser på denna plats idag.

De engagerade människorna, de tvivlande, de cyklande, de mustaschprydda, de veliga, de långsamma, de mobilpratande, de soldyrkande och de gråhåriga. Alla dessa människor, alla dom människorna, alla vi människor som skapar denna plats varje dag. En plats återuppbyggs varje dag, en mentalitet och kultur bärs av de människor som finns här. Det är just nu i Bagis vi lever, rör oss och är till. Är det kul att jobba eller bo här varje dag? Nej. Är det alltid utvecklande och uppbyggande? Nej.

Den här platsen är en plats som precis alla andra. Här är man glad och uttråkad, kär och neurotisk, lycklig och möjlighetsfylld. En plats precis som alla andra men ändå helt himla unik. Var kan man hitta ett ställe som detta? Typ ingenstans, har jag en känsla av.

Till dig, Bagis: Tack för att du lärt mig lite mer om livet. Förlåt för de stunder jag tvivlat på din kapacitet och dina intentioner. Hjälp mig att aldrig nånsin glömma dig.