Kvar i Bagis

Annika Fundins röda tråd i ett brokigt yrkesliv är skapandet, skrivandet och
människointresset. En tvåbarnsmor som sedan 12 år av och till är museipedagog
på Skansen. Hon undervisar även i måleri. I Bagarmossen har hon bott sedan december 2004.

På min fyraårings förskola i våras fick barnen frågan: ”Vad ska ni göra i sommar?”

Med en teckning fick de illustrera svaret på frågan. Bland de andras bilder hänger så min sons och jag ler åt mitt ”porträtt” där jag står bredvid barnen och pappan i en glad radda. Inunder står att läsa: ”Fabian ska flyga till Turkiet med hela familjen”.

”Jaså, ska vi det?” undrar jag förbryllad. Eftersom det hänt att hans far överraskat oss med bokning av utlandsresor förut så var det inte omöjligt. Bara väldigt konstigt då pappan och jag separerade i våras. Det visade sig snart att några andra barn berättat att de skulle utomlands, varav en bästis skulle till Turkiet. Det kändes lite hjärtlöst att behöva förklara för min son att det inte lär bli nå’t Turkiet i år, det är bara ett önsketänkande från hans sida.

”Men”, försäkrade jag hurtigt, ”vi ska ha det så bra och roligt ändå!” Det blir lågbudget men det sa jag inte. Först en tur till mormor i Ydre, södra Östergötland. Vi far till Astrid Lindgrens Värld och så hänger vi i mormors vildlummiga trädgård, blåser upp en liten bassäng och går till lekparken i byn. Vi badar i sjön Tången och köper leksaker och annat skoj för en spottstyver (vad är en så’n förresten?) i kringliggande loppisar. Vi cyklar, plockar bär och kanske svamp, träffar släkt i Tranås. Hem igen efter bara en dryg vecka innan pappan tar över. De är hemma en sväng men far också de söderut, mot norra Småland, till systern och kusiner som bor på vischan. Mitt bland kossor, traktorer och ”dinosaurieägg” (det skördade höet).

Men mest blir vi kvar här i Bagis. För mamma och pappa måste jobba – oregelbundet, även på helger. Och vi lappar ihop vår tillvaro, pusslar och trixar och tar hjälp av den underbara punkiga ängeln Mimi, 18 år (som vi helt enkelt måste ta oss råd till).

Och faktum är att bland det roligaste vi gjort i sommar, som renderat många glada skratt och plussat på lite frid i själen, var då barnen och jag gick tvärs över gatan till en semestertom ”dagisgård”. Flora 2 ½ år med spade i ena handen och mammas hand i den andra, Fabian på sin cykel. Mamma med hela sitt blygsamma lystmäte tillgodosett: en kasse med en kaffetermos och lite sött, flädersaft till barnen och ett månadsmagasin under armen. Alla nöjda och glada. Fabian bedyrar att i det höga rutschkanehuset ska han bo hela sommaren och vi andra får (den äran att) hälsa på.

En annan höjdare i Bagis var en härlig ljum sommarkväll. Med bara en boll med oss tog vi oss ut efter kvällsmaten, barnen och jag. Bagarmossens skola ligger nästgårds. Vi turades om att stå i ett egenhändigt mål en stund varefter ungarna under tjo och tjim utforskade resten av den i övrigt på tjoande barn så befriade skolgården.

Några kilometer bort ligger Tyresta nationalpark. Häromsisten var vi där en eftermiddag, vi gick och cyklade (sonen), plockade blåbär, hallon och smultron längs stigarna. Efter mycken möda nådde vi så sjön Flaten. Vi letade badplats och från en ekudde tog vi ett underbart kvällsdopp innan vi trötta men nöjda tog oss tillbaka till bilen – och med den var vi hemma igen på tio minuter. Det kan vara fint att variera sig från Söderbysjön ibland, även om den utgör ett av skälen till varför vi flyttade hit en gång (för snart fem år sedan). För den som inte får med sig en matsäck eller picnic-korg till dess badplats, finns alltid det eminenta ”golf-caféet” i ett gammalt timrat hus. Där finns ”fika”, glass och mat för inga stora summor. Där möts vi av vänlig betjäning, även fast vi inte spelar annat än minigolf och musik, ”Åsnan” och Fia-med-knuff.

Nackareservatet bjuder på sinnliga upplevelser, hjälper oss att rensa skallen och att fylla på energidepåerna, och ger många skönhetsupplevelser. Där går att möta fler djur än på Skansen. Men innan jag och barnen träder in på skogsstigarna måste jag försäkra den lilla om att det inte finns några troll där, åtminstone inga elaka, vad jag vet.