Linneas krönika - Konsten att växa upp i Bagis

Bagis en förort i Stockholm med hög kriminalitet, utbrett missbruk och många invandrare med svårigheter att anpassa sig till det svenska samhället. Hur är det egentligen att växa upp i Bagis?

Att växa upp är inte alltid så lätt. Skolan tär mycket på krafterna och det krävs då att man har det bra hemma med stöttande föräldrar och även att man har vänner som gör saker och ting lite lättare och roligare. Många av mina nuvarande vänner har jag känt ända sen dagis eller grundskolan och vi har därför varit med om mycket tillsammans. Samma tror jag det är för många andra i Bagis, alltså att man känt varandra länge och sammanhållningen är därför väldigt bra. De flesta känner helt enkelt varandra och respekten är därför väldigt hög.

I Bagis finns det många bra ställen för oss ungdomar att ”hänga” på. Bagishuset som öppnades i år och som varit en ganska stor succé då många ungdomar hittat ett annat ställe än centrum att hänga på. Själv har jag aldrig varit där men jag har hört att det ska vara väldigt bra. ”Buren” som jag och mina kompisar kallar de små konstgräsplanerna som finns spridda på några ställen i Bagis dit jag ibland går för att spela lite fotboll, speciellt på somrarna då det oftast är flera barn/ungdomar i alla åldrar ute och man kör lite smålagsspel, det dåliga är dock att det eftersom att planerna ligger vid hyreshusen finns en tidsgräns kl 21.00 vilket jag måste erkänna att vi inte alltid håller. Jag kommer ihåg några gånger i somras då det var någon gubbe som kom ut och skrek på oss på kvällarna att nu fick vi sluta spela. Men sen går jag även till buren ibland med någon kompis bara för att träna lite nickar, skott osv. Och sedan finns också brödkaveln för småbarnen där jag och mina kompisar lekte en del när vi var små, klättrade i klätterställningen och gungade osv.

När man var liten så tänkte jag inte så mycket på Bagis som en förort med mycket kriminalitet. Visst fanns det då många stora ungdomar som man kanske var lite rädd för och såg upp till men mer än det var det inte. Nu är det mer folk i ens egen ålder som hänger i centrum, de byts ut genom åren och är inga man är rädd för. Eftersom att man vet att de inte kommer att göra något, jag säger inte att de är ofarliga men vem är egentligen det?

De flesta som bor i Bagis är invandrare eller människor med invandrarbakgrund, detta gäller också majoriteten av ungdomarna som går i min skola, själv är jag en fjärdedels algerier (min farfar kommer från Algeriet). Men att det är många invandrare tycker jag bara är kul man lär sig mer och får se livet ur andra perspektiv, lär sig om andra kulturer och helt enkelt hur andra som inte är precis som en själv har det.

Jag tycker dock inte att folk ser ner på varandra här i Bagis. De flesta har kanske lite ekonomiska svårigheter, vissa är medelklass människor och sen finns väl de som har lite mer pengar. Men jag tycker ändå att man behandlas på ett någorlunda lika sätt, man kan komma med ett par gamla billiga jeans från H&M utan att folk ser ner på en, vilket jag inte skulle tro att man kan göra i överklassförorter som Lidingö och Bromma där allt annat än märkeskläder ses som skit.

Jag tycker att det är bra att växa upp i en förort med inte allt för mycket pengar. Många av de som föds och redan har allt blir oftast fördomsfulla och har oftast svårt att känna sympati för andra människor. Jag säger inte att alla från förorterna är sympatiska, för visst finns det de som haft det svårt i förorten men som inte bryr sig alls om någon annan och som trots att den vet hur det är när man är fattig och har det svårt inte bryr sig alls den dagen man själv är rik och har möjlighet att hjälpa de som har det mindre bra. Men jag tycker ändå att man med en lite tuffare uppväxt lär sig att uppskatta det man har lite bättre och tar vara på det tillfällena man får att hjälpa andra.
I januari flyttar jag härifrån. Ska bli kul men jag kommer verkligen att sakna Bagis som jag bott i de första 15 (nästan 16) åren av mitt liv. Självklart kommer jag fortfarande vara mycket här eftersom att många av mina kompisar fortfarande bor kvar.

Många påstår att man om man bor i förorten ofta är kriminell och helt enkelt en dålig människa. Men vad är egentligen en dålig människa och hur blir man egentligen en bra människa? Gör en uppväxt i ”ghettot” med viss kriminalitet och fel vänner verkligen att man blir en dålig människa? Självklart har detta lite inflytande, vissa hamnar helt enkelt på fel spår. Men jag tycker ändå inte att man kan skylla det dåliga på just förorten.

Jag tycker att det varit bra att växa upp i Bagis, här blir man behandlad på ett bra och respektfullt sätt vare sig man är rik eller fattig, svart eller vit.