Patriks krönika - Home Sweet Home

Hur viktig är hemkänslan för dig? Ja du, du som läser detta. Hur viktig tycker du den är? Är det något som alla borde ha rätt att ha och känna? Eller är det bara myt att man ska trivas där man bor? Njae.

Jag bor i Bagarmossen, jag har bott i Bagarmossen (eller Bagis som jag härifrån kommer kalla det) hela mitt liv. Mina föräldrar har visserligen separerat ett antal gånger (fråga inte..) men en av dem har alltid stannat i Bagis. Det är egentligen inte konstigt alls att jag trivs så jäkla bra här då jag känner många, gått i skolor runt om i orten och så vidare. Det bästa som finns efter skolan (om man är trött åtminstone, finns alltid undantag) är att bara komma hem, slänga av sig väskan och lägga sig i soffan och glo TV. Under tiden där man ser sitt hus/lägenhet, och slänger sig i soffan så är det enda man tänker på ”äntligen hemma” (Hey, Tv-programmet kanske syftar på just detta!!). Känner ni inte igen er? Det hoppas jag att ni gör, för den känslan är så underbar.

Fast hur uppkommer hemkänslan? Känner du dig hemma bara för att du bor där? Jag tror det är många olika faktorer som spelar in. Speciellt om man har fått möblera sitt hem själv med sina egna möbler, har bestämt tapeter och ditt hus ligger i ett område som du trivs i, då är man nästan garanterad en bra hemkänsla. Det enda som troligtvis kan förstöra är dina grannar.

Åh, dessa grannar. ”Can’t live with them, Can’t Live Without them”. Det ordspråket passar bra in på grannar enligt mig. Ni undrar säkert hur jag kan tycka det, men tänk efter. Alla har vi väl haft en gnällkärring som granne som ska gnälla på att ni spelar musik 22:05 på en vardag. Till exempel när vi, den gamla familjen, bodde på Byälvsvägen så flyttade det in en familj mitt emot oss. Det var trapphus. Kvinnan i det huset var en mardröm för oss. Där hände exakt det jag nyss skrev om musik. Min syrra satt i sovrummet vid datorn och lyssnade på musik och gjorde ett skolarbete, jag satt i vardagsrummet och kollade tv men hörde inte ens lite av hennes musik. Plötsligt plingar det på dörren och jag öppnar, dennes förste replik var ”Stäng av musiken jag kan inte sova”. Jag frågade vilken musik och det tog seriöst minst 1 minut innan jag listade ut att syrran lyssnade på musik. Ni förstår vad jag menar för något. Sen är det ju grymt att ha ”bra” grannar så att säga. Det hade vi faktiskt och jag saknar hela vår port. Vi kunde sitta och grilla och ha fest precis utanför, det var riktigt trevligt.

Nu bor jag faktiskt på två ställen här i Bagis (ja, päronen separerade på heltid) och har lyckats anpassa mig bra. Jag känner mig hemma både hos far och hos mor, det känns skönt. Det finns tyvärr de som inte lyckas anpassa sig så bra, men det är klart, de flyttar oftast från sin hemort och inte till. Hur som helst skulle jag nog aldrig vilja flytta från Bagis, det är ju mitt hem! Men man blir väl så illa tvungen någon dag. Fast det ska man inte heller säga. Äh, det är svårt att se in i framtiden.

Nå? Vad säger ni? Tycker ni hemkänslan är viktig nu? Kan den betyda någonting? Mitt svar är:
Hemkänsla är otroligt viktigt att känna och jag hoppas alla hittar den.